Aldrig mer. Jag hatar de orden så otroligt mycket. Går inte att beskriva hur jag kände när jag var tvungen att gå från boxen. Jag vände mig om och hon hade mulen mot gallret. Klappade henne på mulen en sisia gång medan jag sa att sista farväl. För att gå där ifrån och aldrig se henne mer. Aldrig.

 

Man försöker ju tänka på alla bra stunderna. För de fanns det många av. Och jag vet att det var rätt det som hände. Men jag har förlorat min bästa vän. Så jag förlorade en bit av mig själv som aldrig kommer att komma tillbaka. Aldrig. Vet inte hur jag ska kunna åka til lstallet och se hennes tomam box. Box nummer 18. 18 som blev mitt turnummer. Box 18 mitt i stallet rakt fram. Kan inte ens räkna antalet jag suttit i den boxen.  Nu då? Vad finns kvar annat än ett hål i mitt hjärta. Ett hål som ingen annan än du någonsin kommer att fylla.

 

Du var mer än en häst för mig. Du var min bästa vän. Vila i frid nu älskling <3