Denna bok skulle jag mest kalla intressant. Och helt ärligt jag klarar inte av att recensera de rättvist. Så jag säger läs den och bilda er egen uppfattning.

 

För den var samtidigt inte lättläst. Det fanns så mycket mera bakom varje mening än som kunde läsas. Så mycket bakomliggande meningar i allt. Så beror på hur mycket man själv gillar att behöva tänka i böcker. För inget kommer gratis i den här boken.

 

 

Väldigt bra bok.Dock lite förutsägbar men samtidigt inte förutsägbar alls. Den var först lite långtråkig men blev sedan riktigt spännande. Och slutet på denna hade jag inte kunnat gissa. Sedan fanns det en hel del annat intressant i boken också. Som bland annat diskuteras (Innehåller Spoilers!)  HÄR.

 

 

Cool girl monologen tyckte jag var väldigt intressant.

 

 

En skön tjej... Är jag den enda som börjar tänka på tjejen som säger: "jag umgås mycket hellre med killarna för tjejer är så mycket drama". Ni vet tjejen som gör nästan allt för att bli accepterad av så många killar som möjligt. Finns det tjejer som är så här genuint? Ja det tror jag men skillnaden är att den ena är en dörrmatta. Ni vet skulle aldrig ställa till "drama" och därför skulle hon aldrig drömma om att säga ifrån oavsett vad som händer.Oavsett vad killarna säger hur sexistiska och misogyna de än eller hur sårad hon än blir aldrig skulle säga till. Så man har bara blivit en dörrmatta i en ny förpackning.

 

Gillian Flynn har också blivit anklagad för att vara misogyn för hennes kvinnliga karaktärer. Jag har inte läst de andra böckerna än men jag kan helt klart säga att jag nästan älskade mörkret i den kvinnliga karaktärer. Det mörka och det beräknande och att hon alltid ligger flera steg före oavsett vad. Och det känns på något sätt bra att det inte är den stereotypa kvinnan. För jag själv är definitivt inte den stereotypa kvinnan. Jag är definitivt inte ond fr det men jag tröttnar lätt på kvinnliga karaktärer i film och böcker då de ofta är ensidiga och sällan skurken. Och är de skurken får de aldrig vara den beräknande mastermind bakom planen. Så jag älskar det. Varenda bit av hennes plan. Det var länge sedan jag kände igen mig så mycket och beundrade en karaktär (Och ja jag är medveten om att Amy är ond). Att få vara mera kalkylerande än känslomässiga.För stereotypt ska kvinnor hela tiden styras av deras känslor och när man inte gör det så ses man lite som konstig. Så jag säger ge oss flera kalkylerade smarta kvinnliga karaktärer som kan se hur fucked up världen är och kan sitta och berätta rationellt hur hon ser på världen och varför världen är som den är och varför hon är som hon är.