Tänkte passa på att recensera en till filmatisering på en av böckerna jag läst. De tre musketörerna har filmatiserats flera gånger och jag såg versionen från 2011 med bl.a. Orlando Bloom (därför jag såg den). Tyvärr var filmen väldigt långt i från boken och var väldigt överdriven med special effekter. Finns nog bättre versioner. Ska nog titta på någon annan version att se för tror nog att den kan bli en bra film! Bara man inte gör den så sjukt överdriven...

 

 

 

Dessa låtar brukar jagsätta påom jag kan behöva lite extra motivation.

 

Kents Våga vara Rädd har blivit min tenta låt. På tåget till tentan har jag den på repeat. Och The Nights är mera allmän låt när jag känner mig lite nere och så är den bra att springa till.

Tänkte göra en snabbsammanfattning då jag har läst 8 böcker vilket är lite mer än hälften av de böcker jag tänker läsa i år! Mitt mål är 15 böcker i år.

 

1. Svindlande Höjder
2. Räddaren i nöden
3. Unga kvinnor
4. Tidresenärens hustru
5. Vredens Druvor
6. Anna Karenina
7. En Geishas Memoarer
8. Hundra år av Ensamhet
9. De tre Musketörerna
10. Oliver Twist

 

 

När jag lästa boken om Malalablev jag också sjukt imponerad avhennes pappa. När jag snubblade över hans Ted talk så tvekade jag inte en sekund innan jag såg det.

 

 

Serier jag har sett klart:

24

30 rock

Alcatraz

Alias

Anna Pihl

Angel

Arrested Development

Breaking bad

Buffy the Vampire slayer

The Carrie Diaries

Charmed

Chuck

CSI Miami

CSI New York

Dark Angel

Desperate Housewives

Dexter

Dirty sexy money

Drop dead diva

Entourage

Friends

Fringe

Ghost whisperer

Gossip Girl

H2O just add water

Heroes

House

How i met your mother

Joey

Legend of the seeker

The lying game

Merlin

Monarch of the Glen

My name is Earl

Numb3rs

The Oc

Once upon a time in wonderland

One Tree Hill

Prison break

Private Practice

Ravenswood

Red band Society

Sabrina the Teenage Witch

Scrubs

Sex and the city

The sopranos

Trophy wife

True blood

Twisted

Ugly Betty

Without a trace

 

 Serier som jag är up to date with och väntar på kommande avsnitt eller säsonger

2 Broke Girls

Agents of S.H.I.E.L.D.

American dad

Anger management

Arrow

Atlantis

Awkward

The big bang theory

Bones

Bron

Brooklyn Nine-Nine

Castle

Cougar town

Criminal minds

CSI Las Vegas

Devious Maids

Family guy

The Flash

The fosters

Glee

Greys Anatomy

Hart of Dixie

Hawaii 5-o

How to get away with murder

The Mentalist

Modern Family

NCIS

New girl

Once upon a time

Orange is the New Black

The Originals

Pretty Little Liars

Revenge

South Park

Stalker

Supernatural

Switched at birth

Teen wolf

The Vampire Diaries

The Walking Dead

 Welcome to Sweden

 

Serier jag försöker se i kapp

Ally McBeal

Beauty & the Beast

The Bridge

Cold Case

Da Vinci’s Demons

Dawson’s Creek

Downton Abbey

Game of thrones

The Leftovers

NCIS LA

Nikita

Person of interest 9

Parks and Recreation

Rizzoli & Isles

Weeds

The White Queen

The Wire

 

 

Serier jag inte såg klart

American Horror Story

Black Sails

Camelot

In Plain Sight

Lost

Rome

The Office

The Secret Circel

Touched by an angel

Two and a half men

Twin peaks

Veronica mars

 Avslutade hela 4 serier.

 

Jag har nu sett klart på alla säsonger av Private Practise. Och som i princip alltid är spin-offen sämre än originalet. Runt säsong fem var jag verkligen trött på alla karaktärer. SPOILER ALERT. I början tyckte jag de flesta karaktärer var okej. Speciellt Addison och Dell och resten. Men gillade inte Charlotte och Cooper alls. Fattade inte deras grej. Och Sam han var okej. Men ju mer tiden gick så började jag hata typ nästan alla karaktärer. Naomi var riktigt dryg, jobbig och en stor hycklare. Hela tiden fördömer abort till den grad att hon fördömer folk och försöker manipulera folk att avstå. Samtidigt när hennes dotter blev gravid försöker hon tvinga henne till abort. Liksom WTF? Och helst hennes karaktär asså nej! Dålig. Sam har i princip ingen karaktär och vägrar skaffa barn men sedan bara försten och friar. Inte okej. Och hatade hela Sams och Addisons förhållande i alla fall. Addison är en tröttsam karaktär. Jag får liksom ingen känsla för henne.Man känner inte för henne helt enkelt. Peter och Violet orkar jag knappt gå in på. Speciellt Peter började jag hata. Amelia orkar jag knappt nämna. HATAR HENNE! Hatar att hon ska vara med i Grey's Anatomy nu. Nej! Ser inte folk vilken värdelös karaktär det är? Dell gillade jag faktiskt. Men han försvann ju. Och jag vet inte jag köper liksom inte många av valen karaktärerna gör. De känns så ologiska. Och i slutet var de jag faktiskt tyckte om var Cooper och Charlotte och en stor anledning var Mason. Så nej. Hela serien får väl ett betyg typ att den går att se. Men asså den är inte ens i närheten av dess original serie. De borde tagit en annan mera intressant huvudperson från serien. Finns många bättre karaktärer de kunde tagit. Och gjort om hela main cast för faktiskt alla deras karaktärer var i slutändan rätt dåliga. Blev en lång utläggning men tycker det blir lätt så om man inte gillar en serie så finns det plötsligt mycket mera att säga.

 

 Chuck tyckte jag var en bra och trevlig serie. Monarch of the Glen var en serie som jag såg en del av när den gick på tv när jag var liten. Vi satt hela familjen och såg den tillsammans. Alla gillade den. Den var en trevlig serie. Nu såg jag om hela från början (Hade sett från säsong 4 på tv). Jag gillar den. Den är en trevlig serie även om den blev sämre med tiden då de bytte ut nästan alla skådespelare. Inte en serie för alla. Red Band Society gillade jag. Tyvärr verkade inte andra göra det och den blev inställd efter en halv säsong. Den hade behövt minst 2 säsonger. Så se inte den.

 

Agents of S.H.I.E.L.D. insåg jag att jag behövde se filmerna i serien. Tydligen är Marvel universe a thing. Så innan jag börjar med säsong 2 ska jag se lite filmer. Brooklyn Nine-Nine är nog min nya favorit komedi serie! Den är helt awesome!!! Karaktärerna är verkligen riktigt bra speciellt huvudkaraktären. Alla borde testa att se den! Welcome to Sweden är en typ trevlig serie. Lite kul att se vad amerikanare tycker om Sverige! Inte världens bästa men trevlig att se på.

 

Återigen började jag se på flera nya serier. The Bridge är den amerikanska versionen av den svensk danska serien Bron. Hittills verkar den sämre än originalet. Likaså verkar NCIS LA sämre än NCIS. Men ska se mera innan jag bestämmer mig. Parks and Recreation & Rizzoli & Isles tänker jag skriva mera om nästa gång då jag då sett klart den ena och sett i kapp den andra.

 

Detta var förändringarna denna gång.

 

Jag har ett tag funderat på att skapa en ny kategori kallad Inspiration. Speciellt för att skriva om människor som inspirerar mig. Mitt första inlägg i kategorin blir om Malala.

 

Malala. Tror de flesta känner igen namnet speciellt för att hon i december fick Nobels fredspris!

 

Först vill jag säga att jag tycker hon är en sjukt inspirerande människa! Tänk att faktiskt våga stå upp för det man tror på med risk för sitt eget liv. Om flera gjorde detta kanske vi skulle ha en bättre värld. Och ja hennes historia är fascinerande. Mycket handlar om att hon lever i ett samhälle där kvinnans plats är i hemmet och männen styr. Trots att hon är ung så vågar hon göra det.

 

I Boken får man först en blick över landets historia och hennes pappas historia. Hennes pappa är också en väldigt bra man som också står upp för kvinnors rätt till utbildning och utan honom hade inte heller Malla haft en chans att uttala sig. Så hon har också ett starkt stöd från sina föräldrar för de hon gör. Och det ger en lite hopp att det finns folk som är vettiga och står upp för utbildning och förstår att utbildningen är nyckeln för världen. Utbildning är det viktigaste verktyget vi har i världen. Och det känns bra att man kan få se att det finns lite hopp för mänskligheten i alla fall.

 

Så vill bara igen säga hur imponerad jag är av Malala.

 

Boken gillade jag verkligen! Tycker verkligen alla borde läsa den! Välskriven som ger en bra helhetsbild av problemen i landet. Och man blir verkligen berörd av hennes historia. I kapitlen som beskriver allt runt skjutningen kunde jag inte låta bli att gråta. Hur hennes föräldrar inte vet om deras dotter kommer att överleva eller inte. Denna hamnade självklart på min läslista även om jag inte brukar läsa böcker i den här kategorin. Skulle jag skriva en egen lista "100 boos you must read befor you die" skulle den här boken ha en självklar plats på listan.

 

Efter att huvudet kännts dött tänker jag ta nya tag i morgon! Med det menas att jag börjar plugga, blogga, läsa, städa som vanligt igen.

 

Ni får en bild på det!

 

 

Tänkte göra en liten guide till filmer som är baserade på Jane Austens böcker. Vill ni veta vad någon handlar om för ni googla! Utan detta är mera en liten guide för vad jag tyckte om filmerna. Vilka jag har sett och vilka jag tycker är sevärda!

 

 

 

Har sett två versioner av stolthet av fördom. Och det är nog de två vanligaste. Mini tv serien från 1995 med Colin Firth och filmen från 2005 med Keira Knightley.

 

1995 - Jag tålde inte den här versionen. Jag gillade inte skådespelarna i huvudrollen och tyckte den var seg. Men jag såg den också efter filmen. Men ändå. Så jag skulle inte säga att den här versionen är sevärd.

 

2005 - Däremot är denna mycket sevärd. Älskar skådespelarna speciellt huvudrollerna. Alltså Matthew Macfadyen som Mr Darcy är nog det bästa som någonsin hänt inom film någonsin! Det var den här filmen som fick mig att bli en Austen älskare och börja läsa böckerna och se resten av filmerna. Så alla borde testa och se denna film!

 

 

Också här har jag sett en film och en mini tv-serie. En film från 1995 med Kate Winslet, Alan Rickman och Hugh Grant och en tv serie från 2008.

 

1995 - Den är nog säkert bra men jag kunde inte tåla Snape som ett love intrest. Så såg inte klart den.

 

2008 - Denna version gillade jag. Tyckte om skådespelarna och sett om den flera gånger!

 

 

 

Återigen har jag sett två olika versioner av boken. Båda filmer den här gången. En från 1999 och en från 2007.

 

1999 & 2007 - För första gången så vet jag inte vilken jag egentligen gillar bäst. Den från 1999 var mera detaljerad och följer boken lite mer. Men jag är inte säker om det gjorde den bättre än den andra. För jag gillar skådespelarna lite mer i versionen från 2007. Så man borde nog se båda!

 

 

 

Jag har sett serien från 2009 och efter att ha sett den var andra tolkningar överflödiga. Försökte se en av filmerna från 1996 (Finns två filmer från 1996) men den kunde inte mäta sig. Emma som är Jane Austens längsta novell krävs det nog mera tid än en film för att skapa en bra story i filmen.

 

2009 - JAg gillade serien. Bra story uppbyggnad och bra skådespelare! De lyckades verkligen fånga boken!

 

 

Har återigen sett två versioner. En film från 1995 och en från 2007. Och lika som Mansfield Park vet jag inte vilken jag riktig gillar bäst.

 

1995 & 2007 - Båda är riktigt bra så det var ett svårt val. Även om jag nästan lutar lite åt 1995. För jag tror nästan jag gillar d skådespelarna bättre. För om jag skulle välja att se en av dem i kväll så skulle jag nog välja 95. Och dessa filmer är min andra favorit!

 

Av Northanger Abbey har jag bara sett en version. Tyckte den frå 1986 var lite för gammal. Så har bara sett den från 2007.

 

2007 - Det var en bra version och blev inte besviken. Bra skådespelare och bra story. Följer också boken väldigt mycket. Så en version var helt klart nog! Det var den enda som behövdes! Men tycker det är synd att den är så underskattad. Denna är den enda som inte har en film från 90-talet.

 

Så det var lite av vad jag tyckte om filmerna. Och filmerna är nästan bättre än böckerna!

 

Bara nästan glitter den här gången! Tänker nog byta nagellack idag kankse blir glitter igen?

Mitt huvud existerar inte.

 

När jag såg tentan var min första reaktion panik. Men jag lyckades lugna ner mig och skrev mer det jag kunde. Det krävdes tydligen en massa hjärnkapacitet för min hjärna är död. Eller ja i alla fall har den någon slags värk. Den kommer nog vara bortkopplad tills i morgon. Klarade jag den? Nja... Asså jag känner att jag borde pluggat mera så jag känt mig säkrare. För nu känns det mera som det kan ha gått bra om jag tänkt rätt men jag är inte 100 på att jag tänkt rätt. Så vi får se!

Ska kolla igenom mina anteckningar en sista gång. Sedn ska jag

 

1. Duscha
2. Laga mat och äta
3. Packa ner:
   Tentamat - Två kvarg och två flaskor Vitamin Water Fokus. (De har koffein perfekt om man som jag inte gillar kaffe)
   Pennfack
   ID
   Well det var allt. Inga hjälpmedel tillåtna
4. Ligga i sängen och sova tidigt!

Längtar tills fredag så att jag får det hela överstökat.

 

Detta är boken jag läste ut i går. Det finns en lite annorlunda story behind att jag började läsa den. Under tal delen på nationella delen i nian så kom den här boken på nationella proven. Tyckte den verkade riktigt bra men jag kollade aldrig upp vad den hette. I går började jag googla och hittade boken! Så bestämde mig för att helt enkelt läsa den. Tyckte ämnet var intressant. Bra? Jag vet inte. Men den fick mig att tänka och är inte det nästan definitionen av en bra bok? Tänkte skriva lite mera tankar om boken nedanför.

 

 

 

 

Boken handlade om ungdomar som växte upp på en internatskola som växte uppför att bli organdonatorer. That's it. Och det var rätt creepy. Att i början så ser man ju bara barn. Vanliga barns tankar om livet. Och de ska alla dö för att någon annan ska leva. Så de är alla kloner. Ute i världen så ville man inte veta av dem. Man ville inte veta vart alla dessa organ kom i från. Och idag finns nog tekniken. Tekniken att skapa kloner med specifikt DNA och göra dessa till organdonatorer. Och skulle folk faktiskt bry sig om det hände? Redan idag åker folk utomlands för att t.ex. köpa en njure av fattiga människor. Och tänka att kunna bota så många människor. Och desperata människor kan vara riktigt farliga. För hur många finns det inte som skulle göra allt för att rädda sitt barn? Och redan nu är ju världen hemsk och folk bryr sig inte om varandra. Vi har krig och svält och det är en riktigt orättvis värld. Så skulle det inte kunna hända att vi helt enkelt lyckas att intala oss att dessa kloner inte har riktiga liv. Att de inte är så oss. De är skapade så varför kan inte de dö för att en riktig människa få leva?

 

Jag ser ofta världen väldigt negativt det är jag medveten om. För världen där ute är inte alltid en sådan trevlig plats. Så vad skulle hindra detta? Jag hoppas däremot att mänskligheten aldrig kommer sjunka så lågt. Men vad vet man om vad som händer om 50 år?

 

 Och jag har verkligen lyckats med min ursprungliga mål. Att läsa en massa! Här hittade jag en bok och bara helt enkelt bestämde mig för att läsa den.

Ni vet dessa dagar som man vid slutet av dagen inser att man inte borde lämnat sängen. När allt bara går fel. Pluggandet gick inge bra och allt kändes hopplöst. När jag pluggade lyckades jag dessutom sätt mig framför sporthyllan och fick dåligt samvete. Lånade i stället en ny bok och läste. Att läsa ut den boken var det enda som gick bra i dag. Annars så var den mera så här:

 

• Inser att jag borde dammsuga bakom tvättmaskinen. Slutar med en stor pöl på golvet.
• Lagar mat. Bränner mat.
• Och random små misstag med lite mera vatten och allt bara känns hemskt.

Är du också en person som tänker jag ska bara göra DETTA. Bar denna sak blir klar kommer jag att vara lycklig. Bara det är upp nått kommer mitt liv att vara helt perfekt och jag kommer gå runt på små moln. Så brukade jag vara. det var DEN tentan. Bara jag klarar den kommer mitt liv bli bra. Mitt liv kommer bli himmelriket och mitt liv kommer vara på plats och sedan kommer jag att faktiskt vara lycklig. För jag menar varför skulle jag inte bli det?

 

För det är lätt att mäta saker i prestation. Och bara man gör det och det kommer allt att bli bra. Och bryr sig inte om att man för tillfället mår rent ut sagt skit. Men man försöker inte ens bli lycklig för jag kommer ju bli det om jag presterar bättre och bara klara det. Funkar det verkligen så?

 

Well jag kan inte svara för alla människor. Men jag hade ju min matte tenta. Och det kändes som om jag bara klara den skulle jag var så lycklig. Jag kunde gå vidare med mitt liv och jag skulle äntligen få vara glad. Sedan stod jag där med resultatet. Jag klarade den. Hur glad var jag på en skala från 1-10? 5. 5.... Visst var jag glad jag men överlycklig? Och vaknade jag på ett rosa moln nästa morgon? Nepp mitt liv var fortfarande lika deprimerande som dagen innan. Så då insåg jag att man inte kan skjuta på sin glädje till något annat är avklarat. Man måste hitta glädjen i vardagen det är så man blir glad inte genom prestation.