Känns så konstigt att packa ner sitt liv igen. Visst jag har självklart tur i jämförelse med många andra att jag kan ta med det jag vill. Vi tar ju bilen ner. Men jag saknar sakerna som gör mitt rum till mitt hem. På väggerna finns bilder, kartor och annat som satts upp i försök till kreativitet. Jag vill verkligen ha mina saker runt mig. Jag trivs med det. Har en känsla av att mitt framtida hem kommer inredas med mycket om och om igen! Så även om jag har med mig en del saker för att göra det hemtrevligare så är det ju inte riktigt hemma... Även om jag bor där större delen av året. 

Så nej drabbats av hemlängtan innan jag åkt. Men i stockholm börjar livet gå framåt igen. Här hemma står det lite på paus. Inget riktigt går framåt. Kommer nog kännas bättre om några dagar även om nu det inte alls känns så bra. Vill inte riktigt.