Idag blev det en hemma plugga algebra dag. För ett par dagar sedan kände jag Ja! Jag fattar det här jag är bäst! Nu så känner jag: Jag hatar den här boken som inte ger mig några svar, jag hatar KTH som inte gett oss nog med uppgifter att öva på och ja hatar allt som har med algebra. Men man ska utnyttja allt man kan. Hjälper inte boken tar man till internet. Skriv ner begrepp jag måste lära mig. Skriva ner förklaringar till dem när jag förstår dm så jag kan gå tillbaka när det behövs. Ja matte är en hel process. Och så länge men inte får panik och går ner i en spiral av hopplöshet är det faktiskt inte så illa. Just nu ser jag det hela som ett stort projekt som helt enkelt ska övervinnas. Och jag vet att det går. Gick envarren kan detta för sjutton gå.

Så även om hopplösheten kommer måste man helt enkelt bara ta ett steg tillbaka för att se helheten och hitta en ny infallsvinkel till problemet. Enda jag är rädd för är om jag har för lite tid. Men om mitt stora problem är för lite tid är det inte så illa. Då har jag en ny chans sedan. Det viktiga är att jag kär mig saker.

 

Så nu tar jag nya tag och mera te och försöker igen. och igen. Tills jag förstår det jag behöver kunna.